Jag vet inte hur länge jag blev sittande, men tankarna spelade fritt i mitt inre i så hög grad att jag ej kunde avgöra om jag drömde eller var vaken. Det måste varit kylan som väckt mig ur dvalan.Jag drog igen jackan och slängde på mig kapuschongen. Tankarna ja, de pendlade mellan framtid nutid och dåtid som en galen tango i slow motion. Jag kände nånting vid mina fötter och försökte titta ner men huvudet ville inte böja sig. Blicken hade fastnat på en tall tre meter bort som plötsligt delades mitt itu och föll till marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar