I ett lugn av mjukt mörker
sprakande spår av dig,
som
får utlopp
i stupet utanför en gräns,
I gränslandet
utan karta och kompass
med lånad ryggsäck
och tillit till hopp,
Hoppet över avgrunden
så förutsägbart formulerat
så outgrundligt
så skönt.
Såv gått.
Såv gått.
SvaraRadera