tisdag 17 september 2013

Ansiktslös

Jag blev plötsligt ansiktslös
mållös och långsam i tanken

Önskan om själslängd
viker sig ljudlöst
och skräpar ner runtomkring

Jag är ensam i skräckens mörker
jag äts fräts och bryts ned

Jag dinglar i tomrummet
mellan ingenting och åter inget

En introvert jävla idiot
som kanske får skylla sig själv
för sin konflikträdsla?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar